28 februari 2013

Kisskaos

Vaknade tiiidigt imorse av en dyngsur unge, asså konceptet läckande blöja fick helt plötsligt en helt ny innebörd, blöt ända upp på magen var hon, efter det tyckte både jag och H att det va really svårt att somna om.

Man hinner en del när man börjar dagen klockan fem, äta, dricka kaffe, plocka i diskmaskinen, plocka ur diskmaskinen, dricka mer kaffe, instagramma typ tusen bilder, blogga, ännu mer kaffe, väcka maken, mer kaffe, jaga unge runt runt, busa med vovve and so on!

Solen skiner och livet återvänder sakta! den här tiden på året är helt fantastisk, ni vet, när man börjar ana våren så smått! fortfarande kallt och med full övertygelse om att man vid nästa snöbakslag kommer gråta typ på riktigt, men ändå! så jävla fantastiskt!

Jag och Havana har varit i norrland ngra dagar, hell yes vad norrland är grymt! 10+, vitt och ljust ackompanjerat av takdropp, sova ute i barnvagnen (asså bebis, inte jag, även om jag önskar jag kunde) solväggar och mys med familj och vänner, En gåta varför jag är "hem" så sällan. Flygresan gick lysande, praktbebis trots snorig näsa och jobbigt i öronen, tror hon tyckte det värsta var att sitta stilla i en hel timme.

Idag ska vi promenera med Ida & Ellie, luncha oss lite och sen lämna H hos finaste Farmor, efter det ska jag nog tammefan sova en stund, ladda för en snajsig kväll med the husband.






17 februari 2013

För jag har bara..

Inte tid!

Sorry borry, men hinner fasen inte med att blogga, bebis är så fantastiskt fartig, så varje levande sekund jagar vi fartmonstret runt i lägenheten. Hon utvecklas helt galet mycket just nu och med det kommer kassa nätter och galna dagar! Men helt klart underbarast är hon ju våra lilla marodör.

Växer så det knakar, drygt 8 kilo och nästan 72cm lång är hon, glad ofta men lika ofta otålig och en riktig "kan själv"-bebis (undra vem hon fått det ifrån?!:))

Äter med glädje typ allt, förutom gröt som hon tycker är tristast på jorden. Hon pratar konstant rappakalja och älskar hunden och sakerhonintefårpillapå. Ja det var väl typ det! Krypit och stått upp har hon ju som ni vet gjort länge, dock superskraj för att släppa taget och stå själv, inga tänder i sikte men gnager på allt så det är nog nära förestående!

Tänk att hon funnits i vårt liv i snart 9 månader, galet! Och alldeles fantastiskt!

Förövrigt pysslar vi i lägenheten, plåtas till Vi föräldrar (återkommer när tidningen kommer ut) och jobbar häcken av oss!